På smaksidan fortsätter den delikata linjen, med en lätt touch av pomelo och citronsaft, gröna äpplen och vita blommor. Smaken är påtaglig, men utan att tappa friskheten. Även här förändras uttrycket ganska mycket efter ett tag, och sista klunken i glaset kommer att kännas otroligt krämig, nästan fyllig! Det är ett av de mer intressanta vinerna vi har smakat, dels på grund av den eleganta utvecklingen vinet tar i glaset, och dels för att det bara inte riktigt liknar något annat vi har smakat på den senaste tiden. Och då går man miste om den förnäma utvecklingen, som beskrivits ovan.
Bronner - Visa oss någon som gissar den druvan blint, så ska jag visa dig någon som fuskade. Här är den i sällskap med Incrocio Manzoni och Riesling, och resultatet är underbart.
Här är för en gångs skull ett vin där man stannar upp efter den första smaken och tänker: 'Detta sticker ut från mängden - men varför?' Det här vinet är lite svårt att kategorisera med något annat. Det börjar väldigt känsligt. Färgen är som ett glas flädersaft, inte helt klar, men inte riktigt suddig heller. Doften kännetecknas till en början också av ljusa och lätta toner som päronjuice, björkskog och gurka. Men i och med att vinet får syresätta lite så spelar helt andra och djupare aromer in. Det finns bland annat lätt brynt smör, och det luktar till och med lite alkohol.
