Detta är alltså en av de tidigaste rena Tinta Negra som producerats på Madeira, och det fantastiska är att det var först 2015 som myndigheterna lyfte upp druvan bland de primära och därmed öppnade vägen för att den kunde marknadsföras som en Maidera Tinta Negra .
Den är skapad av frukt från små enklaver med upp till 100 år gamla vinstockar uppe på den högkuperade Jardim da Serra ca. halvvägs mellan Funchal och den spektakulära Miradouro da Bica da Cana, och det är det första vinet som sätts sin fot under Ricardo Diogo Freita-regimen. Efter att alla stjälkar tagits bort fylls druvorna på så sätt i stora granitlager, varefter lag av skördearbetare och andra eldsjälar i festliga lager och med kollektiv sång har trampat runt druvorna i timmar i sträck i flera dagar för att få ut färg och smaker, medan jäsningen sakta sätter igång. Den jäsande musten körs sedan ner i en liten ståltank, där jäsningen stoppas med druvsprit, eftersom restsockret i jäsmusten har sjunkit till 90 g pr. liter.
Vinet fylls sedan på använda 300 och 450 liters fat och mognas enligt den traditionella så kallade Canteiro-metoden, där faten staplas i lager där temperaturen fluktuerar med årstiderna, och för att främja oxidationsprocessen och koncentrationen, faten har placerats i de varmaste områdena i lagren fram till november 2020, då Madeira från 2 av faten har filtrerats, blandats och fyllts i 1072 numrerade flaskor.
Vinhos Barbeito har på kort livstid sett till att världens passionerade Madeira-samlare kunde förse sig med vanligtvis unika flaskor hämtade från uråldriga fat, som, tills de mötte sitt öde, hade gått i arv från generation till generation. Tyvärr har dessa källor nu nästan torkat ut och istället är det nu Ricardo Diogo Freitas livsverk vi möter. Han fick sin första skörd under bältet 1993, och i nästan 30 år har han, med respekt för Madeiras historiska rötter och visionerna från sin mor och farfar, lyft företaget in i det nya millenniet med ett imponerande driv och en unik vilja att skaka om traditionerna.
Vinhos Barbeito var därmed de första som insisterade på att själva buteljera alla sina viner. De var de första som slutade tillsätta kola, och de var de första som på allvar började fira mångfalden och ge den vackra ön dess territoriella identitet tillbaka genom att isolera enskilda fat från enskilda vingårdar och buteljera dem som unika cuvéer.
Detta har resulterat i en mängd viner som har retat upp och fortfarande upphetsar en växande skara nyfikna, samtidigt som recensenterna har svettats på pannan när de har försökt förmedla företaget och den stringens och markant större fräschören i de viner som faktiskt har varit och är nygift på Madeira.
En av Ricardo Diogo Freitas förtjänster är att Madeiras blå och tillika dominerande druva Tinta Negra nu är på väg mot ett erkännande den tidigare inte har åtnjutit. Druvan var den snabba och säkra lösningen efter vinguggan under förra seklet och fram till skärpningen av regelverket 1993 spelade den troligen en betydande roll, även om vinerna fortfarande viftade med druvnamnen Verdelho, Sercial, Bual och Malvasia.
